det händer hela tiden i min vardag, men ändå när någon frågar "vad har hänt till dig på sistone" eller "berätta hur det står till med ditt liv" så svarar jag med att rycka på axlarna och säger att livet är normalt, även tråkigt. livet är kanske allt annat, men det är inte tråkigt. men inte delar man med sig de små stunderna, de stunderna som egentligen räknas. inte har man grejer som att läsa en bra bok, ta en fin bild eller laga världens godaste avocadomacka på sin det-här-ska-jag-dela-med-mig-med-resten-av-världen-lista. men de borde vara där, absolut. jag är himla ledsen att jag är så dålig på att dela med mig de här små stunderna, men som sagt, så blir det bara inte av. jag tar vara på dem, men de når aldrig hit. synd.
sämst på att uppdatera
ReplyDelete